Nu har det återigen gått ett par dagar sen jag skrev men det har inte hänt så mycket. Denna kväll har mestadels bestått av massa ångest och det blir inte bättre heller (Y). Så vad jag försöker göra nu är väl att lura mig själv till att allt är bra. Det är ingen fara. Det kommer gå över. Detta är dock något som jag inte borde göra enligt min psykolog? Terapeut? Whatever. Hon sa iaf att "läxan" den kommande veckan skulle vara att fortsätta med exponeringen som förra veckan men att dessutom göra det till så kallad full exponering... Med detta menas då att istället för att bara utsätta sig för det man tycker är jobbigt så "får" man inte längre ha de försäkrande tankarna.
 
Alltså, tänk er att ni är rädda för spindlar. Giftiga spindlar framförallt. Fågelspindlar och tarantellor är din allra värsta mardröm. En försäkringstanke på detta skulle då kunna vara men det finns ju faktiskt inga giftiga spindlar i Sverige, alltså borde jag inte vara rädd. Att sedan bemöta denna tanke med total katastroftanke som t.ex fast hur kan jag veta det? Vem som helst kan ha släppt en giftspindel här. Självklart är detta ett sätt att framkalla ännu mer ångest vilket också är ett sätt att påskynda själva exponeringen. 
 
Det är jättesvårt att förklara och det är nog ännu svårare att förstå om man själv inte har varit där. Säkert skiljer det sig också mellan vilken fobi/tvång/ångest man har men att på en skala 1-10 kunna skatta sig själv på runt 9 bara genom att hålla i två pennor (och ha någon som "svarar" på ens försäkringstankar), det är inte lätt... Det borde klassas som framsteg men även det är svårt. Så jävla svårt. Detta är också bara början och just nu vågar jag nästan inte ens tänka på vad som komma skall. Inte ens till nästa gång.
 
Puss, kram och godnatt.
 
 
Endast 28 dagar kvar till älskade London ♥
 

Kommentera

Publiceras ej