Och så har ännu en vecka gått. Det var fyra väldigt härliga dagar i fjällen med mängder av snö, härliga promenader, plugg och bara tid att andas. Men som alltid när man (vet inte om det gäller alla men iaf mig) har varit någonstans där allt har varit väldigt bra så slår verkligheten tillbaka mot en, lite för hårt och den känslan är inte rolig. Nästan lite depression-symptom på det hela. Så på måndag morgon, när det var dags att gå upp tidigare än vad som är naturligt, kändes det inte alls okej. Men med ett träningspass inbokat senare blev det 5 timmar långa hålet ändå hanterbart. Direkt från träningen susade jag iväg till ett lägermöte med scouterna och kom inte hem förrän runt halv elva tiden. En alldeles för lång dag för att hjärnan skulle hänga med.
 
Igår då? Tisdag med endast en lektion och massor av tid till plugg vilket var perfekt eftersom vårens första studentskiva väntade på kvällen. Men, icke sa nicke. En smärre panikångestattack med läskiga inslag av nu-vill-jag-inte-vara-med-längre tankar ändrade på den morgonen/förmiddagen. Det gick över, vilket det alltid gör, och det kändes väl rätt okej under eftermiddagen men återkom till och från under hela kvällen, inte det roligaste när man är på skiva. Men det är en helt annan historia och inte det roligaste för er utomstående. Nu under dagen har det snöat rejält sen lunch och det verkar itne riktigt vilja sluta än. Hoppas att det inte stannar upp hela trafiken under morgondagen... 
 
Onsdag idag. Mitt i veckan. Lill-lördag osv. Vet inte riktigt vad jag har att säga om denna dag. Det finns alldeles för många tankar som snurrar omkring i hjärnan just nu och det är inte lätt att förklara, sätta ord på till och med för mig själv. Därför tänker jag inte försöka med det, iaf inte just nu. Imorrn väntar Prima igen och jag vet inte riktigt vad vi ska göra vilket är helt olidligt (kontrollbehovet skriker) men min psykolog har lovat att det inte kommer hända något utan att jag är med på det så då får jag lita på det. Fy farao...Ska nog gå och lägga mig under ett täcke ett tag och sen sova, det känns att det inte blev mer än 4 timmars sömn inatt. Stor kram till er alla!
Torsdag.
Under hela hösten har jag bara haft en lektion på torsdagar och eftersom den första veckan i skolan följer höstens schema hade jag det idag med, dock blev den lektionen inställt = jag var alltså ledig. Men, torsdagar har ju nu under en tid också betytt KBT vilket den gjorde även idag och jisses.. vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Var ju ett tag sedan jag var där nu och helt ärligt har jag inte direkt varit så aktiv som jag borde ha varit under jullovet. Inte helt lätt att komma tillbaka och bara tuta och köra alltså men det gick helt okej faktiskt, först var det svinläskigt precis som i början men efter ett tag klarade jag något som jag aldrig, aldrig trodde jag skulle kunna klara. 
 
Det mönster som har varirt svårast att bryta har varit rutiner vid maten. En del av tvånget jag har är såkallade säkerhetsåtgärder (typ), kan vara att t.ex torka av besticken, undivka att lägga en macka direkt på bordet eller bara äta en viss sort mat. Detta har också varit en del som jag verkligen fruktar i själva terapin för jag vet att någongång måste vi ta itu med det också, och idag var den dagen... Vet inte om det är intressant att veta exakt vad vi gjorde men om någon annan som sitter i samma situation vill veta hur det är att gå KBT är det kanske bra att berätta. Iaf, så började vi med att "smutsa ner" händerna genom att ta på sådan som känns smutsigt, ett dörrhandtag, tangentbordet, bordet, mattan det som känns tvångssmutsigt helt enkelt. Därefter fick jag välja mellan ett par saker som vi sedan skulle hålla i före det var dags att tillslut försöka äta det. Hurra. Valde mellan digestive, chocolate chip cookie, rån och ett äpple, de två sista tog jag mig an. Och det tog ett bra tag men efter ett tag hade jag både hållt i (ordentligt) rånet och tagit ett par tuggor. Låt oss säga såhär; när jag gick ifrån Danderyd idag hade jag ätit både äppelbitar och ett kex med "smutsiga" händer, utan att ha dött. Ganska stort om man heter Alice.
 
I brist på annat kan jag väl visa vad jag hade på mig idag
 
Nu ska jag återgå till skolans alla uppgifter som verkligen måste bli klara...